efter en händelserik helg
Hemma igen, en underbar helg uppe i skogarna med vänner, paintball, negerbollar och nätter med filmtittande. Ibland så vill jag bara flytta upp dit igen, vandra runt i skogen, vara ute och ha kul, umgås med vännerna där uppe. Bland det skönaste jag vet att komma upp dit och glömma allt runt mig, bara slappna av och glömma allt man måste göra. Kommer ihåg när jag var mindre och avskydde det stället mer än något annat på denna jord men nu finns det nästan inget ställe som är så underbart att komma till som dit. På hösten att gå ut i skogen och plocka svamp, grilla korv med vänner, vintern så kommer brädan och skidorna fram och sommaren så badar man i sjön. Underbara skogarna och underbara vännerna.
När går gränsen för vad som är tillåtet och vad betyder det när man inte känner ånger?
