I will survive
Bröt ihop ikväll igen, två kvällar då jag ligger och gråter direkt efter varandra..
Varför är det så små saker som krossar mig?
Hur klarar folk av det?
Jag sitter själv och får reda på att min komplettering inte blev godkänd så jag var tvungen att göra om den och sen så har jag ett till seminarium och ett grupparbete..
Jag staplar upp allt på ett berg och känner mig så otroligt ensam och förstår inte alls vad jag ska göra sen brister det.
Jag ligger ner och skakar och gråter och allt det får någon annan höra.
Vill inte vara belastning för någon men är det ändå och det värsta jag vet är att be om hjälp men det är tydligen vad man ska behöva göra ibland.
Så otroligt tacksam för att jag har familjen och Felix för annars så skulle jag inte sitta här, jag skulle inte ha klarat av att skaffa egen lägenhet och jag skulle inte klara en minut själv här men tack vare att jag har dem så går det, det är jobbigt men det går.
Ska kämpa på och jag ska klara det, hur många tårar jag än ska gråta på vägen mot mitt mål så ska jag klara det här.
