cizzi

Ibland önskar jag att någon kunde se hur dåligt jag mår, hur ont det gör när kroppen och hjärnan inte sammarbetar. Hur förklarar man för någon som aldrig vaknat upp någonstans och inte vetat vart eller vem man är, hur det känns när man inte kan röra sig och att varken kunna prata eller förstå vad folk säger. Skräcken när det står massvis med folk runt en men man har ingen aning om vem någon är men man vet att hälften av människorna är hallucinationer men man vet inte vilka. Hur förklarar man det?

Ibland när jag ser någon som nyss genomgått strålbehandling, ja då önskar jag att det var jag. De skulle göra vad som för att vara friska men jag går där och önskar att det var jag. För om det var jag så skulle folk förstå hur dåligt jag mår ibland. De där gångerna när hjärnan slås ut, hur smärtan och förvirringen kan sitta i flera timmar, dagar.. Jag vill inte att någon ska komma och tycka synd om mig men om någon kunde förstå då skulle det bli mycket lättare, om man hade någon att prata med, istället för att höra orden; jag förstår dig, det måste vara jätte jobbigt. Nej, det jobbiga är att du tror att du förstår men att du egentligen inte gör det.

Hur kan man veta hur det är att gå och oroa sig för att man ska rasa ihop och sedan bli liggandes i sängen i flera dagar när man aldrig upplevt det, hur kan man veta hur den rädslan som kommer när man inte känner igen sin egen pappa känns, känslan av att inte veta vem man är och hur man ska ta sig därifrån..